Where the fence is low
And the water is rising
And the fire comes down
And the dark fills the skies in
One foot on the ledge
And I'm feeling for safety
Somewhere between sure
And I don't know, maybe
I'm off on my rope here
I'm off on my own here
And I find my hope here
I find my own here
I'm off on my rope here
The fence is low
Hans andre man satt på sängen. Bordet bredvid var fullt av papper och kartor. När mina ögon tittade dit, fick jag den där blicken tillbaka, som var hård och avslöjade att mina ögon tittade på något de inte skulle se. Istället flackade min blick nervöst tillbaka till hans andre man som satt på sängen. Han såg nyvaken ut trots att det var sent på eftermiddagen. Efter en stund sökte sig min blick återigen bort från hans andre man. Lite åt höger. Där mynningen av en pistol tittade fram. Hans andre man tittade på mig igen. Av hans blick att döma måste mitt aniskitsuttryck varit förvånat. För i nästa sekund började han skratta.
– Visst sover jag med pistol under kudden, sa hans andre man i nästa andetag.
Efter några minuter ville hans andre man inte svara på fler frågor. Egentligen hade han, där inne i hyddan inte svarat på några frågor trots att han pratat oavbrutet. Det var 2014 och kriget i Sydsudan, utanför hyddan, hade snart pågått i ett år. Vi var utanför oljestaden Malakal dit många människor hade flytt undan våldet för att säkerheten hade blivit bättre just där. Beläget vid floden och omringat av våtmarker var det svårt att inta det här stället. Sen fanns hans andre man där och deras arme. Officiellt, lojala till regeringen. I verkligheten, lojala enbart till sig själva.
Det har gått snart fem månader sedan besöket. Jag är tillbaka igen i Sydsudan. För sex nya månader. Och i skrivande stund har den andre mannens, förste man, General Johnson, ledare för milisen utanför oljestaden, tvångsrekryterat flera hundra soldater. Denne General Johnson och hans soldater har slitit pojkar från sina mödrar. Jag får rapporter om att alla dessa barn som blivit rekryterade, många inte äldre än 12 år, har marscherat med tunga automatvapen, precis utanför hyddan där vi satt.
För två veckor sedan reste jag österut. Och mötte andra unga pojkar. Vars händer skulle hålla i pennor men som istället försökte nå runt kolven på det automatvapen som de alla hade i sina knän. Pojkarna, framtiden, de tittade ut i den kvava luften, med en blick som tvärtemot hans andre man då när jag tittade på kartorna i hyddan, inte sa någonting alls utan enbart vittnade om tomhet och apati. Jag satt med dessa pojkar som burit vapen under flera år och inte långt bort från därifrån vi satt fanns en skolbyggnad. Men istället för elever, fanns där hänglås för en del av salarna då lärarna flytt undan våldsamheterna och skolan var stängd. De andra salarna, de utan lås hade förvandlats till hem för flyktingar som intagit utrymmena och fått tillfälligt tak över huvudet. Mitt i mellan oss och skolan stod en utbränd lastbil som träffats av granateld inte långt tidigare.
Nu, trots att jag bara varit tillbaka i en månad känner jag mig redan fruktansvärt trött. Min hjärna undrar varför människor beter sig som de gör. Varför barn ska utkämpa de vuxnas krig. Varför en befolkning som knappt orkar lyfta handen till munnen ändå orkar lyfta ett vapen med samma hand och använda det.
Det är kväll. Och en generator brummar utanför där jag bor. Ett stearinljus kastar skiftande skuggor på plastbordet. En mango ligger där på det dammiga bordet. Och jag kan inte låta bli att tänka på hans andre man, om han redan då när vi träffades, hade planer på att fånga dessa hundratals barn och varför jag inte i så fall kunnat genomskåda lögnen.
Det som ändå stör mig mest är att om jag nu hade lyckats genomskåda lögnen där den sena eftermiddagen, så hade det antagligen inte gjort någon skillnad ändå.
Each shadow I walk
To the ends of the forest
And the shape of the hands
They break the ground for us
The fear that contains
That burns like a blessing
I've been here before
The edge, and I'm guessing
I'm off on my rope here
I'm off on my own here
And I find my hope here
I find my own here
I'm off on my rope where
The fence is low
Distans i inlägg: 12 844 kilometer
Total distans: 300 984 kilometer